Tips & Råd / Advice

Signaler och trafik på BMÅS

  

En artikel skriven av Per Ljungberg för Bmås-Nytt Nr 2 – 2011.

 

PDF-fil med denna artikel.

 


 

Som väl de flesta vet så krävs det en lång utbildning för att få tjänstgöra "i säkerhetstjänst" på våra järnvägar. På BMÅS har vi inte samma krav på oss. Men även om tågen är små så lurar faran också här. Ett fullbesatt tåg i nedförslutet mot Sandlid C skulle kunna ställa till med åtminstone stora materiella skador om det rammade ett lok som korsade banan på väg ut från lokstallsområdet. Så även i vår lilla "ankdamm" på BMÅS gäller det visa sunt förnuft och följa signaler och anvisningar. Jag ska i det följande gå igenom lite om hur signalerna ser ut och vad de betyder. Förr styrdes säkerheten vid järnvägarna av Säkerhetsordningen "Säo", men sedan några år används Järnvägsstyrelsens trafikföreskrifter "JTF". Många museibanor använder sig av Museibanornas Riksorganisations Säkerhetsordning "MRO-Säo" som grundar sig på SJ Säo. För BMÅS vidkommande är inte skillnaden så stor så jag kommer i fortsättningen att hålla mig till MRO-Säo.

 

Trafikering.

På BMÅS förekommer två trafikeringsslag: Trafik och Fri körning. Vid Trafik finns en tågklarerare på Sandlid C som sköter tågföringen. Även Rustansberg är bemannad. En särskild mässingsplåt används vid flertågstrafik. Utan den på loket får inte tåget framföras mellan Sandlid C och Rustansberg (norra spåret/Linje1) eller tvärt om. Telefonförbindelse finns mellan de bemannade stationerna.

På stationerna kan förekomma växling. Sådan får endast ske på stationen efter tillåtelse av tågklareraren eller av denne utsedd person.

Vid Fri körning körs normalt endast i en rundslinga och om flera fordon är igång endast i en riktning. Här ankommer det helt på föraren att hålla uppsikt på eventuella hinder.

På BMÅS lär växlarna vara uppkörbara, men det bär mig emot att göra det. Det finns säkert risk för att lätt belastade axlar kan spåra ur (sic!).

 

Signalmedel.

Inom järnvägsdriften kan man finna olika typer av signaler:

Signalinrättningar t.ex. semaforer och ljussignaler. Fig 1, a–d.
Signalredskap t.ex. signalstav och signalgivarens armar.
Signaltavlor t.ex. ljudsignaltavla och hastighetstavla. Fig 2, a–b.
Ljudsignaler t.ex. Tåg kommer, Fig 10 och Uppfattat, Fig 12.

 

Signalinrättningar.

De viktigaste av dessa på BMÅS är infartssignalerna till Sandlid C och Rustansberg. De är i dag utförda som ljussignaler med en grön lampa och en röd lampa och en svart skärm. Stopp för tåg visas med tänd röd lampa och med den gröna lampan tänd får signalen passeras. Fig 1 a–b.

En semafor visar på motsvarande sätt stopp med semaforvingen vågrätt och klart med semaforvingen uppåt i 45 graders vinkel. Vingen ska i Sverige peka åt vänster från stolpen då vi med några undantag sedan gammalt har vänstertrafik här i landet. Fig 1 c–d.

Vid en vägövergång finns ljud och ljussignaler. Fig 3

Framför denna finns en vägförsignal med tre gula lampor som ett V.
Alla tre lamporna blinkar när vägtrafiken får passera övergången, men övergår till fast sken när vägen är spärrad. Fig 4.

 

Signalredskap.

Till signalredskapen hör signalstaven som tågklareraren vinkar Avgång med. I ena änden finns en vit skiva med grön rand och i andra änden sitter en röd flagga. Med den röda flaggan utrullad kan tågklareraren visa Stopp på två sätt. Rörlig stoppsignal då flaggan svängs fram och tillbaka betyder att rörelsen ska stannas omedelbart. Stillahållen stoppsignal då signalgivaren står med flaggan utrullad och staven vågrätt. Då ska tåget stanna vid den plats där signalgivaren står.

Vid mörker används en handsignallykta i stället för signalstav. Men då BMÅS trafik normalt pågår i dagsljus hoppar jag över nattsignalerna i denna artikel.

Vid växling där förutom lokföraren även andra personer hjälper till finns signaler där armarna används för att visa vad man vill att t.ex. föraren ska göra. Med armarna kan man bl.a. visa Framåt–Fig 5, Back–Fig 6, Sakta framåt–Fig 7, Sakta back–Fig 8 och naturligtvis Stopp–Fig 9. På BMÅS är avstånden oftast korta så man kan tala om vad man vill ha gjort. Men ibland är det bättre att använda signalerna. Givetvis finns också här motsvarande nattsignaler med handsignallykta.

 

Signaltavlor.

På stationer och utmed linjen finns olika tavlor utplacerade som ska påminna föraren om olika förhållanden som gäller tågets framförande. Det kan vara en ljudsignaltavla där signalen
Tåg kommer ska ges. Det är en vitmålad triangelformad tavla med spetsen nedåt. Fig 2 a.

En orienteringstavla kan förvarna om att det är en hållplats eller en vägkorsning längre fram. Orienteringstavlan är gulmålad med spetsen uppåt. Under tavlan kan sitta en tilläggstavla som t.ex. anger att det finns en huvudsignal eller en vägsignal en bit bort. Vid hastighetsnedsättningar finns hastighetstavlor med angiven högsta tillåtna hastighet, Fig 2 b, eller varsamhetstavlor. Andra tavlor utmed linjen är kilometertavlor och lutningsvisare.

 

Ljudsignaler.

På loken finns normalt en vissla eller signalhorn för att påkalla uppmärksamhet. I tåg med resande finns i sista vagnen en person (konduktör/tågmästare) med en visselpipa.

De vanligaste ljudsignalerna är:

  • Tåg kommer — En lång signal när föraren vill påkalla uppmärksamhet. Fig 10.
  • Beredd — Tre korta signaler, Fig 11, efter Tåg kommer, för att visa att föraren är beredd på hinder och spårändring vid infarten på stationen. Ges när infartssignalen visar Stopp. Fig 1 a och c.
  • Uppfattat — En kort signal. Fig 12. Ges för att bekräfta att föraren har uppfattat en order. Kan exempelvis ges när tåget fått Avgång.
  • Lägg om växeln — En kort och en lång signal. Fig 13. Kan ges om man vill att någon ska lägga om en växel i den växlingsväg som man önskar köra.
  • Fara — Upprepade korta signaler för att visa att nödbromsning behövs. Fig 14.

OBS! Vid signal med visselpipan från konduktören i sista vagnen i tåget, ska detta stoppas så snart som möjligt!

 


 

Ljussignaler och signaltavlor

 

alt alt alt b-09 10 c

 


 

Handsignaler

 

alt alt alt alt alt alt

 


 

Ljudsignaler

 

alt

 


 

Orienteringstavlor

 

alt alt alt alt

 

_____________________________________________________

 

Text: Per Ljungberg — Illustrationer: Göran Rosén

  


UPP