Om / About / BMÅS

BMÅS historia

 

Den svenska 7¼"-järnvägens historia lever vidare i Borås.


Från Rustans idé till dagens BMÅS — 50 år av 7¼" Live Steam-historia.

 

Klicka på bilderna för större format. / Stäng fönstret för att återgå hit.

 

 

ru_rit_01_jo
Teckning av Rustan Lange.

 

Järnvägshobbyns historia är lika gammal som järnvägens. De tidigaste modellerna av lokomotiv är jämnåriga med Stephensons The Rocket. Liksom flera andra mekaniska hobbyer kommer även denna från England.

Vår föreningsbana är byggd i skala 1:8, med en spårvidd av 7¼ engelsk tum (184 mm). Ångloken på banan är i de flesta fall modeller, som är byggda på samma sätt som sina fullskaliga förebilder. Även modellerna eldas med stenkol och i allt annat sköts de likadant som sina större förebilder. För de unga, som för första gången får se ett ånglok, är det kanske inte mer än en ”kul grej”. För oss lite äldre är mötet med de små ångloken i många fall något mycket mer. Ångan, röken, ljudet och lukten får oss att minnas hur det var, när vi åkte tåg i vår barndom. Det är inte bara ånglok som drar tågen på vår bana, det förekommer även andra typer av lok.

En orsak till att vår anläggning har blivit så fin är enligt vår uppfattning att den inte bara består av spår och växlar att köra tåg på, utan att vi tillsammans har skapat en park med olika miljöer, skalenliga och fullstora, i en blandning av lek, fantasi och verklighet, vilken hör hemma i järnvägssammanhang. Vi bedriver även trafiken på ett riktigt sätt, alltså med den personal som krävs för riktig järnvägsdrift. Många olika intressen kan komma till uttryck och nytta i en och samma anläggning. Det är nog därför järnvägshobbyn fascinerar så många.

ru_rit_02_jo
Teckning av Rustan Lange.

Lek med tåg i den här storleken är med det roligaste vi medlemmar i BMÅS vet och vi ser fram emot flera intressanta år som Live Steamers.


Så började det.

Rustan Lange var en av de unga entusiaster, som år 1945 grundade Göteborgs Modelljärnvägssällskap, GMJS, och han hade medlemsnummer 1. Hans intresse för modelljärnväg och då främst avancerad sådan, är känt bland många äldre hobbyfränder. Modelltåg gav honom inte den riktiga järnvägskänslan, han sökte något som var mera tåg på riktigt. En tid var han intresserad av verksamheten i Östra Södermanlands Järnväg, den museijärnväg med 600 mm spårvidd, som i dag ligger i Mariefred. Han var bland annat närvarande vid föreningens bildande 1958. De mindre spårvidderna för Live Steam 3½" och 5" tyckte han inte om, för de fordrade en upphöjd bana, där spåret låg på bockar över marken, för att kunna trafikeras tillräckligt säkert. En 7¼"-bana i skala 1:8 kunde däremot byggas i markplanet med riktig ballast i spåren och ändå vara tillräckligt stabil för en säker trafik. Lok och vagnar var ändå inte större än att de gick att hantera utan allt för stora arrangemang och kostnaderna kunde hållas rimliga.

Rustan hade en längre tid försökt att få anlägga en 7¼"-bana någonstans i landet, men inte lyckats. År 1957 köper han loket Duchess of Buccleuch (uttal: bəˈkluː) från England. Loket började byggas av en engelsk modellbyggare i slutet av 40-talet, men denne tvingades att sluta på grund av sjukdom, när endast ram, cylindrar samt tender var färdiga. Det konstruktionsarbete som återstod, utförde Rustan i samråd med British Railways och han tar bland annat hjälp av lärlingsavdelningen vid Husqvarna Vapenfabrik Aktiebolag (HVA) med färdigställandet av loket, som får smeknamnet Hertiginnan (Duchess).

duchessHertiginnan.

Förebilden konstruerades av den kände engelske ångloksingenjören Sir William Stanier. Vid provturen år 1937, uppnåddes hastigheten 160 km/tim med fullastat tåg. Bland experter anses loket vara ett av de vackraste som byggts. Ett lok av denna typ var även över till Amerika och blev där det första lok som ensamt drog ett amerikanskt standardtåg över Klippiga bergen. Idag finns endast tre fullskalelok i klassen bevarade av de tio som en gång byggdes.


Utställningen TÅG 62.

ru_rit_03_joTeckning av Rustan Lange.

Rustan Lange får 1958 reda på att man planerar en järnvägsutställning i Göteborg under år 1962 med anledning av att Västra Stambanan då är 100 år. Han tar kontakt med dåvarande distriktschefen Per Svartling för diskussioner om att sammanjämka sina planer på en 7¼"-bana med utställningen. Lärlingsavdelningen vid Husqvarna Vapenfabrik Aktiebolag (HVA) var också med och tillverkade vagnarna som behövdes för utställningsbanan. Vagnarna skulle vara tillräckligt stabila och oömma för att bära både vuxna och barn. De kunde därför inte göras helt skalenliga.
vagn_01

En av de ursprungliga personvagnarna som fortfarande går i trafik på BMÅS.

Två sådana personvagnar tillverkades samt två öppna godsvagnar. Någon exakt förebild fanns nog inte, men SJ:s öppna godsvagn littera I 3 inspirerade antagligen till bygget. Rustan tyckte det var en vacker och välproportionerad vagn.

En 100 meter lång provbana anläggs i Huskvarna (troligen 1961), med hjälp av HVAs lärlingar som fritidsarbete, för att lok och vagnar ska kunna provas inför elddopet på utställningen.

 

46169_scotThe Royal Scot.

Loket Royal Scot inköps från England i början av 1962. Det har hjulställningen 4-6-0 och är en gammal veteran, som enligt Rustan hade rullat tusentals engelska miles med många resenärer på en kommersiell engelsk 7¼"-bana. Loket är mycket slitet, det kan med knapp nöd gå för egen maskin. Efter justeringar och smärre reparationer får det duga som reservlok under utställningstiden. Loktypen tillhör en av de populäraste bland engelska järnvägsentusiaster och åtskilliga modeller har byggts efter förebilden genom tiderna.

För utställningen TÅG 62 i Göteborg, mellan 11 maj och 15 juli, byggs en 250 meter lång bana, som en oval med ena långsidan något insnörpt.

Den lättaste decauville-räls man kunde hitta, ett flyttbart 600 mm spår, används. Rälshöjden är ca 50 mm och rälen har en vikt på ca 4,5 kg/m. Rälsen är spikad med 5 mm Gunnebo bandhakar (spikar) på 50×50×400 mm långa impregnerade furusyllar. I ena ändan finns en växel som leder in till lokstationen. Spåret passerar förbi en skalenlig vattenhäst av SJ-modell, vidare över en slaggrav och fram till en vändskiva. I anslutning till vändskivan ligger ett lokstall med plats för två ånglok. Lokstationen är inhägnad av ett specialtillverkat Gunnebostaket i miniatyr.
rust_02

Prins Bertil i ljus rock och Rustan Lange stående till vänster om loket.

Rustan måste ha känt sig mycket stolt när han på invigningen av utställningen får hälsa på prins Bertil och SJ:s generaldirektör Erik Uppmark och för dem förevisa sin järnväg. Under utställningstidens dagliga trafik, tillryggalägger Hertiginnan en sträcka motsvarande avståndet mellan Göteborg och Stockholm utan några som helst problem.


Galtarö-tiden och banan i Hulsingstorp.

På sensommaren 1962 påbörjas bygget av Galtarö Järnväg på Majblommans barnkoloni utanför Stenungsund. Rustan har avtalat med Majblomman att han skall köra barnen mot att han får använda marken för sin bana. Nu har Rustan fått tag på betydligt skalenligare räls av aluminium, som är tillverkad av SAPA i Vetlanda. De hade ett verktyg med lämplig profil efter en tidigare beställning från Amerika. Aluminiumrälsen används på stationen och de första cirka 50 meterna av linjen. Under sommaren 1963 är banan tillräckligt lång för att de ca 200 barnen på kolonin skall kunna få åka tåg. Det tar en hel dag att köra alla barnen, som tyckte att detta var jätteroligt.
kgr

Till höger om deressinen står vår nuvarande ordförande Karl-Gustav Ryberg i yngre dagar.

Till våren 1964 har Rustan låtit bygga en dressin, men den första motorn, en 20 cm3 röjsågsmotor, håller inte måttet och en ny motor måste monteras in. Eftersom denna är betydligt starkare, kan dressinen förses med dragkrok och bli ett troget arbetsredskap för rallaregänget.

Under byggtiden utökas vagnparken med två lådboggivagnar, som har sin förebild i de vagnar som Göteborg-Dalarne-Gävle Järnvägar (GDG) köpte från Belgien 1939. Vagnarna var ursprungligen beställda av Kina, men Japans invasion omintetgjorde affären. Vagnarna brukade kallas för kinesvagnar av järnvägspersonalen.
vattenh_lok

The Royal Scot och The Duchess vid vattenhästen.

Vid säsongstarten 1966 sätts Royal Scot (reservloket för TÅG 62) åter i trafik efter en renovering. Förutom maskinrenoveringen har loket fått en ny panna, ny pannklädsel och en ny överbyggnad på tendern. Det är nu ett fullgott lok som klarar av att gå i trafik.

Från och med sommaren 1968, efter fem års arbete, kan trafiken bedrivas på en färdig järnväg, som nu är omkring 500 meter lång. Trafik sker med ånglok, oftast två, varje söndag under sommaren åren 1968 till 1974 under den tid då kolonin är öppen.
galtaro

Från Galtaröbanan.

Under år 1975 flyttar Rustan lokstationen och den del av järnvägen som är byggd av aluminium till sitt nya banbygge i Hulsingstorp utanför Huskvarna. Bygget av Ramsjö – Lillesjö Järnväg (RLJ) är därmed påbörjat. Hela banan byggs med aluminiumräls.
barn_galtaro

Ersättningståget på Galtarö.

Till Majblommans barnkoloni ordar han, som ersättning, ett motorvagnståg, så att de själva ska kunna sköta trafiken på den del som återstår av banan på Galtarö.

Planer på en stor invigning av Ramsjö – Lillesjö Järnväg börjar ta form år 1978. Vändslingan vid Lillesjö hållplats fullbordas ett år senare och RLJ kan trafikeras i sin hela längd. Rustan beslutar tillsammans med sina likasinnade att ordna för ”The Grand Opening” i augusti månad 1980. Gänget som tillsammans med honom själv ska genomföra detta består av Nils Jansson, Bengt Jansson, Börje Johansson, Gunnar Lindberg, Sten Lorick, Jan Carlsson (Bragée), Bengt Johansson och Karl-Gustav Ryberg. En intensiv arbetstid väntar för att allt ska hinnas med till evenemangsdagarna 23 – 24 augusti.

Mitt under slutarbetet inför invigningen händer det tragiska att Rustan Lange avlider. Nu får istället festkommittén planera och verkställa rivningen av hela järnvägen. Innan detta görs hinner dock Bengt Jansson provköra sitt färdigbyggda lok Black Five, en modell av London Midland and Scottish Railway Class 5.

Att riva hela järnvägen, som tagit fem år att bygga, tar inte mer än en arbetsdag för ett fåtal personer. Spår, vagnar, dressin, lokstall, vattenhäst och vändskiva skänks av Rustan Langes familj till hans livesteam-vänner, medan loket Duchess of Buccleuch lämnas till försäljning i England.


Föreningsbanan i Borås.

Börje Hedberg blev uppringd en dag år 1980 av vännen och lokföraren Nils Jansson. Under samtalets gång undrade Nils om Börje inte var intresserad av att en Live Steam-bana skulle kunna byggas i Borås, som ju redan då hyste flera kunniga modellbyggare inom detta område. Detta lät mycket lockande, varför han kallade till ett konstituerande sammanträde.

Elva intresserade personer hörsammade kallelsen till mötet. Bland dem var Nils och Bengt Jansson, Jan Carlsson (Bragée), Gunnar Lindberg och Karl-Gustav Ryberg. Alla hade tidigare varit engagerade i Rustan Langes anläggningar, Karl-Gustav var med från start redan på Galtarö-tiden. Alla hade alltså tidigare erfarenhet av denna form av hobby. Börje presenterade på mötet de skrivelser, som tidigare, genom hans försorg, avlämnats till LM Ericsson AB samt Borås kommun, angående möjligheter att få disponera ett lämpligt markområde på Sandlid, vilket befunnits vara den mest lämpade platsen. Detta på grund av ett mera avskilt läge, men dock med den ”riktiga Göteborgsbanan” som gräns åt ena hållet. De närvarande på mötet bildar föreningen Borås MinityrÅngloksSällskap, den första föreningen av det här slaget i Sverige.

 

Ur BMÅS stadgar § 1. SYFTE
Föreningen är en ren hobbyförening som avser fullfölja vännen Rustans Langes idé, att på av föreningen ägd och anlagd miniatyrjärnväg genomföra tågtrafik med av enskilda medlemmar privat ägda ånglok och övriga lok.

Den 9 januari 1981 skrivs kontrakt med LM Ericsson och den 1 mars med Borås kommun. Dåvarande ordföranden Gunnar Lindberg och vice ordföranden Börje Hedberg undertecknar kontrakten. Nu kan spår och vagnar fraktas till markområdet i Borås och förberedelserna för att anlägga en miniatyrjärnväg kommer igång. Med avvägningsinstrument, mätsticka och måttband skrids det till verket.


Järnvägsmuseet 125-årsfirande.

En del spår och vagnar packas i en container och fraktas till Gävle för att monteras upp och ingå i Järnvägmuseets 125-årsfirande. Trafiken sköts av personal från BMÅS med loken Black Five och Royal Scot samt av Anders Hässler, boende Stockholm, med det lilla loket Fristedt. Efter evenemanget i Gävle säljs även Royal Scot till England. Den nye ägaren John Lillington förevisade 1993 loket i en glasmonter vid entrén till Wellington Country Park Riseley.

anders_h gl_lok

Anders Hässler med en ung live steam-entusiast med Fristedt och Gunnar Lindberg med med Royal Scot på banan i Gävle.

Efter arrangemanget i Gävle börjar en spännande tid, som alla emotser med stor entusiasm. År 1981 planeras ett schema för kommande arbetsdagar, 19 st dubbeldagar (lördagar och söndagar). Men det blir istället hela arbetsveckor, ja all ledig tid, för en handfull och trägen skara arbetare i ”ur och skur – vår, sommar och höst”. I detta sammanhang kan vi inte låta bli att framhålla de båda arbetsmyrorna Gunnar Lindberg och Bengt Jansson, som verkligen får bekänna färg.

De anskaffar tillsammans med Sten Lorick bland annat både traktorgrävare och dumper samt renoverar dessa. Många saker av olika slag behövs naturligtvis såsom förvaringsskjul, fyllnadsmaterial, slipers, verktyg m.m. samt inte minst kontanter för omedelbara olika inköp av diverse prylar. Föreningen har lyckan att ha en medlem, Gösta Carlsson, som på ett otroligt sätt kan hjälpa till och som hade förmågan att skaffa fram olika mecenater.

 

dumperDe större maskinerna kom till flitig användning vid det omfattande arbetet med banan.

Vi planerar att det skulle gå att bygga färdigt banan på 2 till 3 år, men först år 1986 kunde de sista rälsspikarna slås på plats på dubbelspåret över bron vid lokstationen. Den sista maj detta år slår Gösta Carlsson och Bengt Jansson i var sin guldspik i syllen mitt på viadukten. Sandlidsbanan går nu att trafikera i sin fulla längd, närmare en kilometer, efter fem års byggslit av ett fåtal entusiaster.

Vid BMÅS ÅNGDAGAR i augusti, med gästande vänner från både England och Danmark, invigs banan. Klubbflaggan, förfärdigad av Liselott Mitlöhner, hissas för första gången och det blågula bandet klipps av Kristina Pedersen, dotter till en av de danska gästerna. Banan är nu officiellt invigd. Innan trafiken startas hålls en parad med alla fordon, från den minsta dressinen till det största ångloket. På kvällen trakteras gäster och personal i partytältet med sill och potatis.


Banans och föreningens framtid.

BMÅS bildades för över 30 år sedan och åtskilliga tusental mantimmar har sedan invigningen nedlagts av medlemmarna för att förbättra, utveckla och underhålla järnvägsanläggningen.

Lokstall, vändskiva, vattenhäst och vagnar som användes under utställningen TÅG 62 är fortfarande i gott skick. På spår och växlar från Rustans båda stora banor kör vi fortfarande tåg, några syllar har dock behövt bytas ut under åren. Vi var elva personer som startade BMÅS och nu närmar sig medlemstalet 130, men antalet verkligt aktiva har för den skull inte ökat nämnvärt. De internationella kontakterna är däremot omfattande med ömsesidiga besök.

Vad som kommer att hända med järnvägen i framtiden kan man inte veta så noga, men den måste ju underhållas och vårdas så att den även i fortsättningen får vara minst lika fin som den är i dag. För att detta ska vara möjligt måste vi få flera yngre medlemmar i vår förening. De nya medlemmar som genom åren anslutit sig, är nästan undantagslöst i samma ålder som pionjärgruppen. I dag är vi ett fåtal ”gubbar”, med barnasinnet kvar, men som fortfarande har intresse för och lägger ner det mesta arbetet på banan. Föreningens kärntrupp är alla från den tiden då alla i barnaåren ville bli lokförare. Eftersom barns lek alltid genom tiderna speglat sin tids skeenden i samhället, förstår man att det idag är datorer som gäller. Datorer och IT används ju även i dagens järnvägstrafik, så det finns säkert bruk för sådana intressen även i en nostalgisk bevarandeförening som vår.

Att vi kommer att få se fler nybyggda fordon på banan vet vi, då det byggs modeller i många verkstäder och källare. Några bygger miniatyrer som är så nära originalet det någonsin är möjligt, medan andra skapar järnvägsriktiga fordon av de prylar som lätt går att få tag på.

rust_01

Rustan Lange vid ett av sina lok.

Medlemmarna i Borås Miniatyrånglokssällskap, både aktiva och stödjande, har ett ansvar att förvalta och utveckla 7¼"-pionjärens idé med en föreningsägd järnväg i Sverige, där man kör riktig tågtrafik.

En man med en idé och hans förmåga att förverkliga den, gör det idag möjligt för oss i BMÅS att köra tåg på en 7¼" Live Steam-bana i Borås där material från Rustans anläggningar utgör grunden. Många av de personer som i dag håller på med tåg i denna storlek har säkert inspirerats till sitt intresse på grund av all den entusiasm som Rustan hade för sin hobby.

BMÅS livliga verksamhet fortlever än idag och under år 2010 firade vi 30-årsjubileum med en stor tillställning. Ett flertal lok med ägare från flera länder i Europa hade kommit till vår anläggning. Under lördagen hade vi sexton lok under ånga på vår bana. Detta är ett svenskt rekord.


Om du är intresserad av vår förening och skulle vilja få kontakt med oss kan du genom denna vår hemsida skicka e–post eller ringa till någon i styrelsen. Du är även välkommen att besöka vår bana under aktivitetsdagarna och där tala med någon av medlemmarna i föreningen.


Börje Hedberg
Hedersmedlem


Karl-Gustav Ryberg
Ordförande och hedersmedlem

  


UPP